1656-1746 French Nicolas de Largilliere Gallery Nicolas de Largilli??re (October 10, 1656 - March 20, 1746), French painter, was born in Paris. His father, a merchant, took him to Antwerp at the age of three. As a boy, he spent nearly two years in London. Sometime after his return to Antwerp, a failed attempt at business led him to the studio of Goubeau. However, Largilli??re left at the age of eighteen to seek his fortune in England, where he was befriended and employed by Lely, for four years at Windsor. His skills attracted Charles II, who wished to retain him in his service, but the fury aroused by the Rye House Plot against Roman Catholics alarmed Largilli??re. He left for Paris where he was well received by Le Brun and Van der Meulen. Despite his Flemish training as a portrait-painter, his reputation was soon established. Largilli??re's brilliant colour and lively touch attracted celebrities of his day??actresses, public men and popular preachers flocked to his studio. President Lambert, with his beautiful wife and daughter, were among his most noted subjects.  Related Paintings of Nicolas de Largilliere :. | Portrait of a Man | Portrait of Charles-Armand de Gontaut, duc de Biron | Portrait of Jacques I, Prince of Monaco | Duke of Berry | Nature morte a l aiguiere |
Related Artists:
bror hjorth
Bror Hjorth, född 22 april 1894 i Marma, död 21 maj 1968 i Uppsala, var en svensk konstnär. Bror Hjorth var son till skogsvaktaren Emil Johanzon och Charlotta Johansdotter. Han är en av Sveriges mest kända skulptörer och målare. Han var lärare i teckning vid Konsthögskolan 1949 -- 1959, där han hade bland annat Kerstin Kjellberg-Jacobsson som elev. Han bosatte sig efter studietiden i Uppsala. Han uppförde där sitt ateljehus i Kåbo, Bror Hjorths Hus, som numera är museum. Bror Hjorth erhöll Sergelpriset 1955. Under några år i början av 1930-talet drev Bror Hjorth tillsammans med Nils Möllerberg en skulpturskola i Stockholm. Bror Hjorth ligger begravd på kyrkogården i Björklinge.
Friedrich Tischbein
1750-1812
staffan hallstrom
Staffan Hallström, född 1914 i Stockholm, död 1976, var en svensk målare och tecknare. Staffan Hallström föräldrar var Gustaf Hallström, antikvarie vid Statens historiska museum och Astrid Hallström, född Berg. Han studerade på Gerlesborgsskolan, Tekniska skolan 1932-34 och vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1935-41 för bland annat Isaac Grenewald och Olle Hjortzberg 1935-41. Han företog studieresor till Frankrike, Italien, Nederländerna och Belgien. Staffan Hallström bodde och arbetade under 1940-talet i Saltsjö-Duvnäs, där han hyrde rum av konstnären Olle Nyman. Han fick då kontakt med Evert Lundqvist, som inspirerade honom och gav honom stöd. Tillsammans med Olle Nyman, Evert Lundqvist och Roland Kempe ingick han i Saltsjö-Duvnäs-gruppen. Senare hade han även atelje på Varvsgatan och kombinerad bostad och atelje vid Brunkebergstorg. År 1946 hade han sin debututställning på Konstnärshuset i Stockholm. Han slog igenom med utställningen Hundra målningar på Konstakademien 1961 och spåddes då lysande framtid framför allt av skulptören Torsten Renqvist. Staffan Hallström, arbetade i nyexpressionistisk stil och bland hans mest kända verk är Ingens hundar från 1958, som köptes in av Moderna museet. Detta motiv målade han sedan i olika versioner. Tillsammans med Lasse Andreasson gestaltade han 1972 Masmos tunnelbanestation med verket Ta ned solen i tunnelbanan, målningar på plåt utefter spårväggarna. Han är representerad på bland annat Moderna och Nationalmuseum. .